Posts Tagged ‘Naturalism’

Goethes valfrändskaper (del 1)

2008/11/24

Efter en längre tids tystnad här på bloggen inleds härmed en ny lågintensiv serie inlägg med den gemensamma nämnaren valfrändskap. Det börjar som sig bör med Goethe i en flerdelad artikel, sedan får vi se vart och hur långt det bär.

”Would you,” said Charlotte, “if it is not taking you away too much from the immediate subject, tell me briefly what is meant here by Affinities?”

Redan på de inledande sidorna i Goethes Valfrändskap (Die Wahlverwandtschaften från 1809, eller Elective Affinities i den engelska översättningen) får vi en första förklaring till verkets titel. Makarna Eduard och Charlotte, som lever ett avskärmat och idylliskt herrgårdsliv i en ”ömsesidig situation med ömsesidiga syften”, diskuterar hur införandet av en tredje part i ekvationen, Eduards barndomsvän Kaptenen, riskerar att få oöverskådliga och ödesdigra konsekvenser för balansen i deras relation.

Några kapitel senare sitter de tre vännerna och läser högt ur kemiböcker och diskuterar analogier mellan olika ämnens inbördes reaktioner och sina sinsemellan personliga relationer. Vi får berättat för oss att valfrändskap är vissa ämnens naturliga dragning till varandra under vissa specifika förhållanden.

Om t.ex. ämnena A och B är förenade i AB, och tillförseln av ämne C resulterar i att AB löses upp till förmån för föreningen BC, så råder valfrändskap mellan B och C. ”Valet” består i att de på ett naturligt sätt tycks föredra varandra framför andra ämnen, och att de dras till och påverkar varandra även om de redan ingår i fasta föreningar.

I romanfigurernas samtal motsvarar A Charlotte och B Eduard, och AB deras äktenskap. C är kaptenen vars närvaro och vänskap med Eduard har lämnat Charlotte utanför. För att upprätthålla balansen bestämmer de sig för att även introducera ett D i gruppen, en vän till Charlotte, den unge Ottilie. Förlagan från kemins värld är tänkt att vara formeln AB + CD AD + BC, en reaktion där två i annat fall stabila föreningar när de möts genast börjar lösas upp och ombildas till två nya. Till en början verkar planen framgångsrik. Individerna, gruppen och arbetet på ägorna blomstrar.

”With our friends, the feelings which were mutually arising had the most agreeable effects. Their dispositions opened out, and a general goodwill arose out of the several individual affections. Every member of the party was happy; and they each shared their happiness with the rest. Such a temper elevates the spirit, while it enlarges the heart, and everything which, under the influence of it, people do and undertake, has a tendency towards the illimitable.”

Denna lyckotid blir emellertid kortvarig. Problemet, och dramatiken i romanen, uppstår som alla genast förstår i att den korsvisa attraktionen inte följer vännernas oskyldiga plan, utan istället ledar mot otrohetens AC + BD. Det som börjar som ett framgångsrikt socialt experiment övergår snart till social katastrof.

Grepp i roman eller roman om begrepp?

Åsikterna går isär om vad det är Goethe vill säga oss med Valfrändskap, men de flesta bedömare är överens om att romanen rymmer mer än bara kärleksromanens klassiska konflikt mellan kristna konventioner och den fria kärleken – en konflikt där romanen för övrigt inte tar ställning, utan mer påvisar omöjligheten i att direkt överföra idealiserade tankesystem till verkliga mellanmänskliga relationer. Alltså den kritik mot objektivt rationaliserande moralism som löper som en röd tråd genom romantiken och dess upplysningskritiska efterföljare, där ett av de mer kända exemplen är Dostojevskijs Brott och straff, även om det i det här fallet kanske är mer korrekt att prata om Goethes och Schillersweimarklassicistiska” projekt än om romantik i egentlig mening.

“There is nothing more ridiculous in society than to misuse a strange technical term; and I only wish you to tell me in what sense the expression is made use of in connection with these things. What its scientific application is, I am quite contented to leave to the learned; who, by-the-by, as far as I have been able to observe, do not find it easy to agree among themselves.”

Detta låter Goethe Charlotte säga i romanens inledning, och även om han inte uppfann begreppet så var det otvivelaktigt han som myntade det och lade grunden för hur vi förstår det idag, det är hos Goethe alla sentida användningar har sitt ursprung. Om man närmar sig romanen från det hållet – som en undersökning av och ett försök att (åter)införa valfrändskap som ett allmängiltigt verktyg för vår förståelse av världen – så öppnar man samtidigt romanen till att handla om människans natur och naturen i stort på ett sätt som stämmer väl överens med Goethes egna alkemiska anspråk, där den nya reduktionistiska vetenskapen sågs mer som avsteg än framsteg och där det kvalitativa perspektivet enträget försvarades mot det kvantitativas frammarsch.

Nu ska man visserligen inte lägga för stor vikt vid upphovsmannens liv i sin bedömning av det enskilda verket. Det är, precis som Walter Benjamin påpekar i sin essä Goethes Valfrändskaperna, en förrädisk genväg då den enda säkra kunskap vi har om personen framträder ur analysen av verket. Att gå bakvägen från person till verk blir alltid, hur initierat det än är, ett försök att vaska fram sanning ur spekulation och generaliseringar.

Med detta sagt så är det lika fruktlöst att studera enskilda verk som slutna enheter, inneslutna i sig själva, utan att ta hänsyn till inte bara upphovsmannens övriga produktion utan (så långt det är möjligt) till alla övriga verk av betydelse, och då kan bl.a. biografiska data bli en ovärderlig vägledning för att se den övergripande tendensen, vilken i Goethes fall både var uttalad och om inte överordnad så åtminstone avgörande för varje enskilt verk.

goethes_garden_house_1

Goethe tycks mena att det ligger i valfrändskapets natur att dess uppkomst och konsekvenser är omöjliga att förutse och lika svårt för endera parten att kontrollera eller planera bort när det väl är ett faktum. Detta gäller inte bara människans natur, de känslor, drifter och relationer som skildras i romanen, utan är minst lika sant för människans kultur, för sociala grupper, konst, tankesystem och ideologier, lika giltigt inom human- och samhällsvetenskaperna som inom naturvetenskapen.

Valfrändskapet bör alltså förstås som en naturkraft, lika betydelsefull som svårgreppbar, vilket förmedlas av romanens centrala symbolik. Likt kärleken ligger valfrändskapet ständigt bortom vetenskapens mätningar och beräkningar, det gör varje kalkyl osäker. Likt äktenskapet mellan två personer förenar valfrändskapet högst konkret två företeelser som går samman i ömsesidig påverkan, kanske till oskiljaktighetens gräns, men som samtidigt förbli sina egna och som om omständigheterna förändras åter kan gå skilda vägar, dock ej opåverkade.

“…as if it were possible for them to return within their old limits, – as if a bond which had been violently broken could again be joined together as before.”

Valfrändskapet framställs som en kraft som ligger utanför upplysningstänkarnas räckvidd, ständigt bortom vetenskapens horisont – den gräns bortom vilken människan förblir okontrollerbar och naturen oförutsägbar, och på ett plan är romanen en klassisk varning för högmod.

Mer exakt en varning för vad som händer om vi tror oss kunna manipulera människan, naturen och samhället som biologiska och/eller sociala maskiner, deterministiskt, som enbart mätbar och förutsägbar orsak och verkan. ”Och trampa inte jorden med dryga översittarfasoner; du kan aldrig borra dig igenom dess innandömen och inte heller kan du nå högre än bergens krön”, som samma tanke uttrycks i koranen [17:37].

Litterärt är det en kritik som föregriper den syn på evolution och utveckling som bl.a. populariserades av naturalistiska författare som Émile Zola, alltså inte en kritik av litteratur med sociala anspråk utan av den sociala konsekvensen av en litterär metod som helt förlitar sig på det mätbara. Vetenskapligt är det en tidig varning för konsekvenserna av att se och behandla människor som apelsiner med urverk, som Anthony Burgess kom att formulera saken långt senare i sin kritik av 1900-talets sociala ingenjörskonst.

Annonser